Jag har under många år försökt komma med förslag till svenska biståndsorganisationer, däribland främst SIDA,
men alltid mötts av motstånd. SIDA är inte intresserade av förslag utifrån, utan lyssnar endast
till sina egna anställda så kallade "experter". Jordiseringsmetoden skulle kunna öka skördarna samt minska smittspridningen i
u-länderna - men SIDA är inte intresserade av denna enkla lösning på problemen.
Ett argument jag ofta också möter är att "vi vill inte påtvinga lokalbefolkningen några metoder
som kommer utifrån, vi vill uppmuntra till användning av deras egna lokala metoder." En sådan åsikt
leder knappast till någon utveckling, utan är ett skandalöst slöseri med svenska biståndspengar (och med svenska
skattepengar).
Ett exempel är Afghanistan, där man inte har någon sophantering alls utan gör som vi gjorde på
medeltiden, dvs kastar ut avfallet direkt på gatan.
Tänk om man skulle ta den biologiska delen av avfallet i ovanstående bild och borra ner i jordlotten
utanför sitt hus? Hur många smittor skulle då inte undvikas, och hur mycket renare skulle området inte bli?
Man skulle även kunna bedriva odling på sin jordlott, och bli självförsörjande med grönsaker - men denna
lösning är man inte intresserad av, eftersom den kommer "utifrån" och inte från "lokalbefolkningen
på gräsrotsnivå".
Det är idag livsfarligt att till svenska biståndsorganisationer komma med förslag på metoder som
kan användas i u-länder, eftersom man riskerar att kallas nykolonialist.
Tydligen vill svenska biståndsorganisationer att hjulet ska uppfinnas två gånger...
För ett par år sedan skrev jag till Göran Persson och föreslog maximalodlingsmetoden som bot mot
världssvälten, och fick svar enligt brevet nedan. Sedan skrev jag till SIDA (se brev nedan) som påstår
att de kontaktat sitt regionala program för markvård och livsmedelssäkerhet i Nairobi. Dessa har fortfarande
inte hört av sig. Det har nu gått tio år. Och de svenska biståndspengarna fortsätter att rulla ut i världen...
Angående nedanstående artikel:
Det enda som är riktigt i nedanstående debattartikel/insändare är att det är helt lönlöst
att försöka påverka mig -
såklart, jag vet ju att jag har rätt.
Sedan hjälper det inte hur många och fina akademiska titlar insändaren än är undertecknad med.
Insändaren visar bara på det svenska miljöetablissemangets försök att sätta stopp i utvecklingens hjul och
att värna om de egna kompostforskningsanslagen.

Under årens lopp har det publicerats många insändare liknande denna.
Det är märkligt hur människan i alla tider alltid först har motarbetat nya idéer.
KATASTROFEN I SYDOSTASIEN
återigen visar det sig att jordiseringsmetoden är den enda tänkbara lösningen om man vill
undvika
smittospridning och epidemier. Vad gör man med de omkomna människorna i sydostasien; jo man
gräver djupa massgravar för att undvika uppkomst av dödliga smittospridningar. Att låta
kropparna ligga kvar ovan jord (=kompostering) skulle ha fått ödesdigra epidemikonsekvenser
för hundratusentals människor.
BREV FRÅN KINAS AMBASSAD
Från Sveriges regering och SIDA fick jag, som ni kunde läsa här ovan, ett mycket svalt svar. SLU är dessutom direkt emot mig.
Från Kinas ambassad visade man dock ett helt annat intresse. Tyvärr har jag inga forskningsanslag, och kan därför inte översätta allt mitt material
till engelska.
Nytt!

Tyvärr den enda miljöminister som någonsin visat intresse för jordisering....
Tillbaka till

-sidan.