Debattartikel publicerad i ett flertal tidningar under 1996:
Jordisering ökar skördarna
Jordisering ökar skördarna
Inom trädgårdsodlingen har det inte på länge framkommit något nytt värt att notera ifråga om metoder och hjälpmedel. Ett exempel på detta är att köks- och trädgårdsavfall fortfarande hanteras på samma sätt som då man bara ville bli av med det. Avfallet slänges i högar på marken, där det fick ligga tills det försvann av sig själv. Enda skillnaden nu ä ratt man stänger in det i behållare under förintelseprocessen. Detta är märkligt, eftersom avfallet ifråga är Sveriges i särklass största avfallsråvaruresurs och att det numera finns en metod med vilken avfallet återvinnes och blir prima giftfri näring för trädgårdens alla växter. Metoden heter jordisering och kommer att bli epokgörande för all trädgårdsodling.
Jordisering är att köks- och trädgårdsavfall direkt och färskt packas ner i 30-70 cm djupa borrade hål med en diameter på 175-225 mm runt träd, buskar, växter och i grönsaksland, rabatter och växthus. Avfallet blir långtidsverkande, vattenhållande och giftfria näringspelare. Jordisering är en kopia av naturens egen metod att återvinna växtnäringen nere i jorden ur avdöda och ruttnade rotsystem, maskar och mikroliv. En unik handdriven jordborr har gjort det möjligt att snabbt och lätt borra hålen.
Jordiseringens fördelar
Det är av största vikt att kännedom om jordiseringsmetodens alla fördelar sprids, även ur miljö- och nationalekonomisk synpunkt. Jag skall därför kortfattat redogöra för några av fördelarna med att jordisera köks- och trädgårdsavfall i form av näringspelare.
Det specifika med jordisering är att rötterna själva kan välja sin näring både till kvalitet och kvantitet. Inga växter vill ha sin näring på ytan eller homogent inblandad i jorden och därför är näringens placering i pelarform idealisk. Träd, buskar och växter behöver inte skicka sina rötter långa vägar i ytan för att finna näring. Rötterna växer närmare näringspelaren i takt med att lämpliga näringsämnen frigöres under nedbrytningsförloppet. Ingen risk för brända rötter ens med färskt gödsel, urin eller mulltoa i näringspelaren, och är för detta avfall den absolut mest hygieniska metoden. Näringspelare lockar också rötterna på djupet och växterna blir mindre känsliga för torkperioder. Med jordiseringsmetoden kan växter djupbevattnas och i branta slänter är det enda möjligheten.
Konstanta livsbetingelser
Näringspelare ger rotsystem konstanta livsbetingelser ifråga om näringstillgång, jordfuktighet och temperatur. Dessa tre faktorer betyder mest för växternas välbefinnande och avkastning. Svältfödda träd, buskar och växter kan snabbt sättas på gödkur med hjälp av näringspelare. Hård beskärning och ytgödsling är ett felaktigt råd, som ofta ges när något växer dåligt. Näringspelare däremot ger växterna maximala förutsättningar att kunna utveckla all den tillväxtkraft som är inprogrammerad i varje växtarts gener. Mångårig experimentodling med jordiseringsmetoden har bekräftat detta genom rekodväxtlighet år efter år. Borrade hål rymmer mycket genom att avfallet kan, och även bör, packas hårt för att förruttnelseprocessen inte skall störas (oxideras) av onödigt syre. Det är växtnärings frigjord genom förruttnelse som växtrötterna vill ha. Tyvärr har allt för många inte kännedom om detta, utan tror att avfallet måste komposteras för att bli tjänligt som växtnäring.
Näringspelare är helt fria från miljöskadlig gas, lukt, flugor, möss, ohyra och smittorisker efter att man täckt med ca 10 cm jord. Med näringspelare brukar också sorkar försvinna ur trädgården.
Jättesteg i u-länder
Jag är helt övertygad om att jordiseringsmetoden kommer att innebära ett jättesteg framåt för u-ländernas självförsörjning av mat. Slutmålet med mitt arbete att utveckla och sprida kännedom om jordisering är att minska svälten i u-länderna, där ju avfallet från växter, djur och människor får ligga och bli värdelöst i sol och vind. Avfallet orsakar även sanitära olägenheter med smittorisker.
Av ovanstående torde framgå, att jordisering är den mest miljövänliga handling en enskild människa kan utföra och borde därför stå överst på Agenda21:s handlingsprogram.
Börje Gustavsson, miljöinnovatör, Skurup
Jordisering är att köks- och trädgårdsavfall direkt och färskt packas ner i 30-70 cm djupa borrade hål med en diameter på 175-225 mm runt träd, buskar, växter och i grönsaksland, rabatter och växthus. Avfallet blir långtidsverkande, vattenhållande och giftfria näringspelare. Jordisering är en kopia av naturens egen metod att återvinna växtnäringen nere i jorden ur avdöda och ruttnade rotsystem, maskar och mikroliv. En unik handdriven jordborr har gjort det möjligt att snabbt och lätt borra hålen.
Jordiseringens fördelar
Det är av största vikt att kännedom om jordiseringsmetodens alla fördelar sprids, även ur miljö- och nationalekonomisk synpunkt. Jag skall därför kortfattat redogöra för några av fördelarna med att jordisera köks- och trädgårdsavfall i form av näringspelare.
Det specifika med jordisering är att rötterna själva kan välja sin näring både till kvalitet och kvantitet. Inga växter vill ha sin näring på ytan eller homogent inblandad i jorden och därför är näringens placering i pelarform idealisk. Träd, buskar och växter behöver inte skicka sina rötter långa vägar i ytan för att finna näring. Rötterna växer närmare näringspelaren i takt med att lämpliga näringsämnen frigöres under nedbrytningsförloppet. Ingen risk för brända rötter ens med färskt gödsel, urin eller mulltoa i näringspelaren, och är för detta avfall den absolut mest hygieniska metoden. Näringspelare lockar också rötterna på djupet och växterna blir mindre känsliga för torkperioder. Med jordiseringsmetoden kan växter djupbevattnas och i branta slänter är det enda möjligheten.
Konstanta livsbetingelser
Näringspelare ger rotsystem konstanta livsbetingelser ifråga om näringstillgång, jordfuktighet och temperatur. Dessa tre faktorer betyder mest för växternas välbefinnande och avkastning. Svältfödda träd, buskar och växter kan snabbt sättas på gödkur med hjälp av näringspelare. Hård beskärning och ytgödsling är ett felaktigt råd, som ofta ges när något växer dåligt. Näringspelare däremot ger växterna maximala förutsättningar att kunna utveckla all den tillväxtkraft som är inprogrammerad i varje växtarts gener. Mångårig experimentodling med jordiseringsmetoden har bekräftat detta genom rekodväxtlighet år efter år. Borrade hål rymmer mycket genom att avfallet kan, och även bör, packas hårt för att förruttnelseprocessen inte skall störas (oxideras) av onödigt syre. Det är växtnärings frigjord genom förruttnelse som växtrötterna vill ha. Tyvärr har allt för många inte kännedom om detta, utan tror att avfallet måste komposteras för att bli tjänligt som växtnäring.
Näringspelare är helt fria från miljöskadlig gas, lukt, flugor, möss, ohyra och smittorisker efter att man täckt med ca 10 cm jord. Med näringspelare brukar också sorkar försvinna ur trädgården.
Jättesteg i u-länder
Jag är helt övertygad om att jordiseringsmetoden kommer att innebära ett jättesteg framåt för u-ländernas självförsörjning av mat. Slutmålet med mitt arbete att utveckla och sprida kännedom om jordisering är att minska svälten i u-länderna, där ju avfallet från växter, djur och människor får ligga och bli värdelöst i sol och vind. Avfallet orsakar även sanitära olägenheter med smittorisker.
Av ovanstående torde framgå, att jordisering är den mest miljövänliga handling en enskild människa kan utföra och borde därför stå överst på Agenda21:s handlingsprogram.
Börje Gustavsson, miljöinnovatör, Skurup
Debattartikel publicerad i ett flertal tidningar under 1996:
Låt din trädgård bli din gröna hushållsgris!
Låt din trädgård bli din gröna hushållsgris!
Kompostering och ytgödsling innebär att det biologiska avfallets alla fina växtnäringsämnen aldrig kommer ner i rötternas livsrum utan oxideras och förbrännes av luftsyret så att endast i stort sett askhalten i återstår. Eller som det mycket riktigt står i en ledare i Kvällsposten den 9/4-96, med rubriken "Soptippen en parentes som förbränning av sopor": "Förbränningen är i princip samma process som kompostering, bara lite snabbare."
Jordisering däremot är att bringa biologiskt avfall ner i jorden inom räckhåll för rötter medan det är färskt, genom plöjning, grävning, borrning, så att hela näringsinnehållet kommer växter, maskar och mikroliv tillgodo.
Behåll rötterna
Naturens verkligt stora tillämpning av jordiseringsmetoden är det som sker när rötterna efter avdöda växter brytes ner i jorden och blir ny prima näring till nästa generation växter. Det är det perfekta kretsloppet och det är så matjordslagret har bildats. Varje trädgårdsodlare bör ha detta i åtanke och inte nödvändigtvis rensa bort avdöda rötter och växtdelar ur jorden. Naturen jordiserar således i huvudsak endast växternas rotmassa. Detta räcker för en jämn balans i arternas utveckling och överlevnad och lagom tillväxt av matjordslagret. Men det räcker inte till mat åt jordens växande befolkning; för detta krävs att en allt större del av växtlighetens överjordsmassa som är oanvändbar som mat återförenas till jorden inom räckhåll för rötterna på det som ska bli nästa skörd. Men det ska ske medan avfallet är färskt, innan luftsyret hinner börja sin näringsförödande oxidationsprocess.
Det finns tyvärr de som påstår att biologiskt material måste vara nedbrutet genom förmultning för att kunna tjäna som växtnäring. Om detta varit sant hade inga växter funnits. Vilda växter har nämligen endast haft tillgång till näring från ruttnande rötter från tidigare växter och är programmerade att utnyttja nerbrytningsprodukterna vid förruttningen nere i jorden. Jordisering är därför den enda metod som jämte ökad växtlighet sänker koldioxidhalten i atmosfären så att växthuseffekten minskar.
Värdelös ytgödsling
Förmultning är en oxidationsprocess som kräver full tillgång till luftsyre och kan därför endast förekomma ovan jordytan. Processen innebär ett nästan totalt förintande av biologiskt material; endast mineralerna återstår. Därför har avfall som jordens växtlighet lämnat ifrån sig ovanpå jordytan inte bidragit till att öka matjordslagrets tjocklek under gångna årmiljoner, tillskottet är lika med noll. Det är också den nakna sanningen ifråga om värdet av den ständigt upprepade rekommendationen att ytgödsla med biologiskt avfall och kompostrester. Naturen själv tar således inte hand om ovanjordsavfallet för direkt återvinning utan låter det återgå till oorganiskt material, enkla kemiska föreningar och grundämnen. Men eftersom jordens folkmängd ökar snabbt samtidigt som den tillgängliga och produktiva matjordsarealen drastiskt minskar, är det hög tid att vi snarast inleder systematisk återvinning av den enorma resurs som finns i det biologiska avfallet på jorden. Det riktiga sättet för detta är att avfallet i så färskt tillstånd som möjligt plöjs, grävs eller borras ner i jorden vid rötterna på livsmedelsproducerande växter.
Låt din trädgård bli din gröna hushållsgris. Den gammaldags hushållsgrisen var i fetaste laget för att vara hälsosam. Din gröna hushållsgris ger dig däremot giftfria, hälsosamma grönsaker, bär och frukt i riklig mängd.
Börje Gustavsson, miljöinnovatör, Skurup
Jordisering däremot är att bringa biologiskt avfall ner i jorden inom räckhåll för rötter medan det är färskt, genom plöjning, grävning, borrning, så att hela näringsinnehållet kommer växter, maskar och mikroliv tillgodo.
Behåll rötterna
Naturens verkligt stora tillämpning av jordiseringsmetoden är det som sker när rötterna efter avdöda växter brytes ner i jorden och blir ny prima näring till nästa generation växter. Det är det perfekta kretsloppet och det är så matjordslagret har bildats. Varje trädgårdsodlare bör ha detta i åtanke och inte nödvändigtvis rensa bort avdöda rötter och växtdelar ur jorden. Naturen jordiserar således i huvudsak endast växternas rotmassa. Detta räcker för en jämn balans i arternas utveckling och överlevnad och lagom tillväxt av matjordslagret. Men det räcker inte till mat åt jordens växande befolkning; för detta krävs att en allt större del av växtlighetens överjordsmassa som är oanvändbar som mat återförenas till jorden inom räckhåll för rötterna på det som ska bli nästa skörd. Men det ska ske medan avfallet är färskt, innan luftsyret hinner börja sin näringsförödande oxidationsprocess.
Det finns tyvärr de som påstår att biologiskt material måste vara nedbrutet genom förmultning för att kunna tjäna som växtnäring. Om detta varit sant hade inga växter funnits. Vilda växter har nämligen endast haft tillgång till näring från ruttnande rötter från tidigare växter och är programmerade att utnyttja nerbrytningsprodukterna vid förruttningen nere i jorden. Jordisering är därför den enda metod som jämte ökad växtlighet sänker koldioxidhalten i atmosfären så att växthuseffekten minskar.
Värdelös ytgödsling
Förmultning är en oxidationsprocess som kräver full tillgång till luftsyre och kan därför endast förekomma ovan jordytan. Processen innebär ett nästan totalt förintande av biologiskt material; endast mineralerna återstår. Därför har avfall som jordens växtlighet lämnat ifrån sig ovanpå jordytan inte bidragit till att öka matjordslagrets tjocklek under gångna årmiljoner, tillskottet är lika med noll. Det är också den nakna sanningen ifråga om värdet av den ständigt upprepade rekommendationen att ytgödsla med biologiskt avfall och kompostrester. Naturen själv tar således inte hand om ovanjordsavfallet för direkt återvinning utan låter det återgå till oorganiskt material, enkla kemiska föreningar och grundämnen. Men eftersom jordens folkmängd ökar snabbt samtidigt som den tillgängliga och produktiva matjordsarealen drastiskt minskar, är det hög tid att vi snarast inleder systematisk återvinning av den enorma resurs som finns i det biologiska avfallet på jorden. Det riktiga sättet för detta är att avfallet i så färskt tillstånd som möjligt plöjs, grävs eller borras ner i jorden vid rötterna på livsmedelsproducerande växter.
Låt din trädgård bli din gröna hushållsgris. Den gammaldags hushållsgrisen var i fetaste laget för att vara hälsosam. Din gröna hushållsgris ger dig däremot giftfria, hälsosamma grönsaker, bär och frukt i riklig mängd.
Börje Gustavsson, miljöinnovatör, Skurup
Tillbaka till 
-sidan.
-sidan.