JORDISERING – EN DEMOKRATISK VÄG TILL SJÄLVFÖRSÖRJNING
OCH BEFRIELSE AV VÄRLDENS FATTIGA
Det blir alltmer uppenbart att miljörörelsen i själva verket är ointresserad av att lösa miljöproblemen och fattigdomen i världen. Genom att bevara miljöproblemen så bevaras, på makronivå, även de stora klyftorna i världen; i-världens övertag gentemot u-världen. Om människorna i u-världen blev självförsörjande skulle detta hota i-världens makt och kontroll över u-världen. Och om afrikanerna börjar producera kvalitativa och billiga råvaror (frukter, grönsaker mm) i stor mängd hotar detta västvärldens råvarudumpning i de fattiga passiviserade delarna av världen.
I nuläget är den produktion som sker i t ex Afrika av ringa kvalitet och kvantitet. Det är billigare för en fattig afrikan att köpa europeiskt producerade grönsaker, istället för att odla själv. Eftersom det afrikanerna producerar blir alltför dyrt för att säljas på den afrikanska marknaden, tvingas de afrikanska småbönderna överge sina odlingar och söka sig till andra (obefintliga) näringsverksamheter alternativt bli bidragsberoende, för att få råd att förse sina familjer med mat. Men om varje afrikansk småbonde försågs med en Skurupsborr, skulle han snabbt kunna bli självförsörjande igen. Genom att tillvarata familjens köks- och trädgårdsavfall samt avträde från samtliga familjemedlemmar samt från djuren, och jordisera detta, har småbonden ett utmärkt kapital för att starta sin väg mot ett självförsörjande liv. Men ett sådant scenario skulle naturligtvis hota Europas broilerproduktion av grönsaker. Vad skulle t ex hända med Spaniens gigantiska tomatfabriker, om jordens fattiga blev självförsörjande och inte var beroende av västvärldens billiga råvaror? Och vad skulle hända om de fattigare delarna blev befriade från biståndsberoendet?
Jordiseringsmetoden är avgörande i denna kamp, eftersom den kan göra den afrikanske bonden självförsörjande och oberoende av bistånd från västvärlden. Det är därför intressant att notera att organisationer som t ex SIDA kontinuerligt motarbetar spridandet av en sådan metod som jordiseringsmetoden. Man är tydligen mer intresserad av att bevara fattigdomen och svälten, än att faktiskt, och med en mycket enkel och konkret metod, göra något åt problemet.
Jordiseringsmetoden är en verkligt demokratisk miljö- och odlingsmetod som gör den enskilde jordägaren (eller kolonilottsägaren, hobbyodlaren, mfl) fri och självförsörjande, samt oberoende av västvärldens bistånd.
Miljöetablissemanget har funnit en lösning som de marknadsför som om det vore vår tids nya frälsning; komposteringsmetoden. Men kompostering är inget annat än en kejsarens-nya-kläder-saga för 2000-talet, vars verkliga syfte är att invagga människorna i tron om att de gör något bra för miljön – dvs döva samvetet. Att man i verkligheten inte bidrar ett dugg till förbättrandet av miljön, verkar man inte vara så intresserad av. Något annat som det svenska miljöetablissemanget inte verkar ha reflekterat över, är konstgödningsindustrins inflytande i u-världen. Få vågar inse att med jordiseringsmetoden blir all sorts konstgödning fullständigt onödig. Konstgödning förbrukar ändliga resurser, bidrar till miljöförstöring vid framställningen, samt medför omfattande konsekvenser för miljön vid användandet.
Börje Gustavsson, julen 2006
I nuläget är den produktion som sker i t ex Afrika av ringa kvalitet och kvantitet. Det är billigare för en fattig afrikan att köpa europeiskt producerade grönsaker, istället för att odla själv. Eftersom det afrikanerna producerar blir alltför dyrt för att säljas på den afrikanska marknaden, tvingas de afrikanska småbönderna överge sina odlingar och söka sig till andra (obefintliga) näringsverksamheter alternativt bli bidragsberoende, för att få råd att förse sina familjer med mat. Men om varje afrikansk småbonde försågs med en Skurupsborr, skulle han snabbt kunna bli självförsörjande igen. Genom att tillvarata familjens köks- och trädgårdsavfall samt avträde från samtliga familjemedlemmar samt från djuren, och jordisera detta, har småbonden ett utmärkt kapital för att starta sin väg mot ett självförsörjande liv. Men ett sådant scenario skulle naturligtvis hota Europas broilerproduktion av grönsaker. Vad skulle t ex hända med Spaniens gigantiska tomatfabriker, om jordens fattiga blev självförsörjande och inte var beroende av västvärldens billiga råvaror? Och vad skulle hända om de fattigare delarna blev befriade från biståndsberoendet?
Jordiseringsmetoden är avgörande i denna kamp, eftersom den kan göra den afrikanske bonden självförsörjande och oberoende av bistånd från västvärlden. Det är därför intressant att notera att organisationer som t ex SIDA kontinuerligt motarbetar spridandet av en sådan metod som jordiseringsmetoden. Man är tydligen mer intresserad av att bevara fattigdomen och svälten, än att faktiskt, och med en mycket enkel och konkret metod, göra något åt problemet.
Jordiseringsmetoden är en verkligt demokratisk miljö- och odlingsmetod som gör den enskilde jordägaren (eller kolonilottsägaren, hobbyodlaren, mfl) fri och självförsörjande, samt oberoende av västvärldens bistånd.
Miljöetablissemanget har funnit en lösning som de marknadsför som om det vore vår tids nya frälsning; komposteringsmetoden. Men kompostering är inget annat än en kejsarens-nya-kläder-saga för 2000-talet, vars verkliga syfte är att invagga människorna i tron om att de gör något bra för miljön – dvs döva samvetet. Att man i verkligheten inte bidrar ett dugg till förbättrandet av miljön, verkar man inte vara så intresserad av. Något annat som det svenska miljöetablissemanget inte verkar ha reflekterat över, är konstgödningsindustrins inflytande i u-världen. Få vågar inse att med jordiseringsmetoden blir all sorts konstgödning fullständigt onödig. Konstgödning förbrukar ändliga resurser, bidrar till miljöförstöring vid framställningen, samt medför omfattande konsekvenser för miljön vid användandet.
Börje Gustavsson, julen 2006
Tillbaka till 
-sidan.
-sidan.