Börje Gustavsson har utvecklat en ny odlingsmetod som kan förhindra världssvälten. Metoden har fått namnet "maximalodling" och kommer att få både nationalekonomisk och global betydelse. Maximalodling flerdubblar nämligen avkastningen på allt som planteras och odlas i trädgårdar, växthus och på kolonilotter. Denna nya odlingsmetod är helt ekologisk och 100%-ig både ifråga om kretslopp och återvinning, alltså utan konstgödsel, bekämpningsmedel eller genmanipulering och är dessutom mycket lätt att tillämpa. Metoden både förebygger och botar många växtsjukdomar. Maximalodling består av tre enkla åtgärder: djupluckring - jordisering - djupbevattning.
1.Den första åtgärden djupluckring innebär att jorden under och runt växternas rotsystem är djupt och fint luckrad så att rötterna snabbt och lätt kan växa ner till fuktiga jordlager.
2.Den andra åtgärden som jag gett namnet jordisering innebär att växtnäringen tillföres rötterna i form av färskt biologiskt avfall, till exempel köks- och trädgårdsavfall, naturgödsel, latrin, mulltoa och grönmassa av alla slag som packas ner i 30 - 60 cm djupa borrade hål med diametern 15 - 25 cm placerade runt fruktträd, bärbuskar, i grönsaksland, rabatter, växthus m.m. Dessa blir långtidsverkande, vattenhållande, giftfria näringspelare. Hålen rymmer mer än man tror genom att avfallet packas hårt. När avfallet bryts ner och sjunker i hålen kan dessa lätt efterfyllas med nytt färskt material.
Vid jordisering kommer alla de fina, lätt nerbrytbara och lättflyktiga ämnena (bl.a. det så viktiga kvävet) med ner i jorden och absorberas-resorberas av denna. Avfallets hela innehåll av näring och energi kommer direkt växter, maskar, mikroliv tillgodo.
Det är växtnäring frigjord genom förruttnelse nere i jorden som växtrötter vill ha, men tyvärr har allt för få kännedom om detta. Den ständigt upprepade och felaktiga kompost- och ytgödslingspropagandan har varit vilseledande. Kompostering och ytgödsling är nämligen inget annat än en förbränningsprocess vid låg temperatur och utan synlig rök varvid avfallet under luftsyrets medverkan förgasas/oxideras och blir värdelöst som växtnäring. Vid ytgödsling lockas också rötterna upp till ytan och växterna blir känsliga för torkperioder.
Vid jordisering däremot lockas rötterna på djupet. Jordisering är en kopia av hur naturen själv låter avdöda växters rötter ruttna nere i jorden och bli ny näring till nästa generation växter. Naturen är själv den store jordiseraren och växtligheten på jorden har kommit igång och utvecklats på detta vis och så har matjordslagret bildats och byggts upp under årmiljoner.
Inom jordbruket har man sedan länge jordiserat; direkt efter skörden plöjs halm, blast och skörderester ner. Vid s.k. gröngödsling plöjs också det gröna växtmaterialet ner direkt och färskt för att ge maximal växtkraft åt jorden. Genom att borrade hål gör det möjligt att få avfallet djupare placerat blir växtkraften betydligt större än vid plöjning. För de flesta växter är nämligen det vanliga plöjningsdjupet för grunt. I trädgårdar där plöjning inte kan ske och eftersom nergrävning av avfallet med spade är ett mycket tungt arbete har jag utvecklat en handdriven jordborr med vilken hålen kan göras snabbt och lätt. Borren är dessutom mycket skonsam mot eventuella rötter.
En annan fördel med att placera avfallet/näringen i borrade hål, s.k. näringspelare är att inga växter vill få sin näring homogent inblandad i jorden utan de vill själva kunna välja sort, koncentration och kvantitet för näringsintaget. Därför är jordisering i borrade hål det riktiga sättet att gödsla träd, buskar och växter. Detta ger stora skördar på små ytor genom att rötterna får näringen på djupet och inte behöver söka den över stora ytor. Att jordisera är det bästa sättet att utnyttja små radhustomter, kolonilotter och växthus.
Jordisering vid nyplantering innebär att växternas tillväxt kraftigt påskyndas. Hålen borras nämligen så djupa att ett tjockt lager med färskt avfall får plats i botten och täckes med matjord innan plantan sätts på plats.
Det talas mycket om att vi måste minska på koldioxidutsläppen, vilket är helt riktigt, men enligt experternas uppfattning har vi redan ett koldioxidöverskott, och hur detta skall minskas nämns aldrig. Jordisering i stor skala, och därmed ökad växtlighet, kommer att bidra till att minska på koldioxidhalten i luften. Vid jordisering tillföres också jorden det för matjordslagrets uppbyggnad så viktiga kolet (C), och det bindes där under lång tid. Vid kompostering och ytgödsling däremot skickas kolet i form av koldioxid och andra växthusgaser direkt upp i lufthavet igen.
Jordisering blir helt lukt-flug-fågel- och råttfritt om jord strös över efter varje påfyllnad. Härigenom förhindras också smittspridning vilket är speciellt viktigt i u-länder där ju avfallet annars får ligga på marken och bli värdelöst i sol och vind.
3. Den tredje och sista åtgärden djupbevattning betyder att vattnet tillföres på djupet i borrade hål, fyllda med biologiskt material. Biologiskt material/avfall nerpackat i borrade hål får en mycket stor vattenhållande förmåga (som en tvättsvamp). Ingen ytavdunstning sker, rötterna lockas på djupet och mycket vatten sparas. Med denna metod kan även växter i kraftiga slänter effektivt bevattnas utan att vattnet rinner bort och sköljer med sig matjorden.
Maximalodling är en så effektiv odlingsmetod att den på sikt kommer att minska risken för den världssvält som anses hota mänskligheten. Därför är det av största betydelse att kännedom om metoden sprides över hela världen och att den framför allt kommer de svältande människorna i u-länderna tillgodo. Biologiskt avfall är både Sveriges och världens största avfallsråvaruresurs, och den enda metoden som till 100% återvinner avfallet till prima giftfria livsmedel är maximalodling. Maximalodling kan liknas vid en ekologisk evighetsmaskin.
För att visa maximalodlingens överlägsenhet har jag för tredje året i rad (2001) odlat fram Sveriges största pumpa på 343 kg. Totalt har plantan producerat ca 1,6 ton pumpor (fröet sattes 1 april). Troligen är detta det största skörderesultat en ettårig växt producerat på dessa breddgrader.
Borrade hål i jorden kommer att läsa många av u-ländernas problem i framtiden. T.ex. kan ökenspridningen förhindras genom att kraftiga sticklingar från rotslående växter planteras så att de når ner till botten i en meter eller djupare borrade hål. Härigenom utvecklas rötterna i fuktigare jordlager (växten blir sin egen bevattningspump), vattning blir överflödigt och tillväxten påskyndas avsevärt. Med denna metod skulle t.o.m. Sahara kunna beskogas, men i så fall måste flerspindliga traktordrivna jordborrar konstrueras.
Den handdrivna jordborren kan även användas vid brunnsborrning i u-länder, med förlängningar kan 7-8 meter djupa brunnar borras. Med 1-2 meter djupa borrade hål kan även mindre vattenansamlingar efter t.ex. översvämningar dräneras bort. Skyddsvallar mot översvämningar och vid rasrisker kan lätt göras mycket stabilare med stolpar i djupborrade hål. Djupborrade latrinhål i u-länder ger bättre hygien än grävda hål och smittkällor försvinner. När hålen är nästan fulla fylles de helt med jord varefter sådd och plantering kan ske.
Det är angeläget att tillämpningen av maximalodlingsmetoden så snart som möjligt sprids till de svältande människorna i u-länderna. Det är självfallet behjärtansvärt att vi kan rycka ut med snabba matleveranser i katastrofsituationer, men med maximalodlingsmetoden tillämpad i u-länderna skulle hjälpen få bestående effekt.
Tyvärr har jag själv inga ekonomiska möjligheter att utveckla och sprida kännedom om metoden i u-länder, därför har jag tillsänt statsministern, biståndsministen, miljöministern, Sida, Unicef, Lutherhjälpen, Röda korset m.fl. material om maximalodlingsmetoden med förhoppningen att de skulle hjälpt till med att få metoden tillämpad i u-länderna. Tyvärr visades inget intresse för denna möjlighet att hjälpa u-länderna.
Börje Gustavsson, miljöinnovatör
Skurup i oktober 1998
Tillbaka till
-sidan.
1.Den första åtgärden djupluckring innebär att jorden under och runt växternas rotsystem är djupt och fint luckrad så att rötterna snabbt och lätt kan växa ner till fuktiga jordlager.
2.Den andra åtgärden som jag gett namnet jordisering innebär att växtnäringen tillföres rötterna i form av färskt biologiskt avfall, till exempel köks- och trädgårdsavfall, naturgödsel, latrin, mulltoa och grönmassa av alla slag som packas ner i 30 - 60 cm djupa borrade hål med diametern 15 - 25 cm placerade runt fruktträd, bärbuskar, i grönsaksland, rabatter, växthus m.m. Dessa blir långtidsverkande, vattenhållande, giftfria näringspelare. Hålen rymmer mer än man tror genom att avfallet packas hårt. När avfallet bryts ner och sjunker i hålen kan dessa lätt efterfyllas med nytt färskt material.
Vid jordisering kommer alla de fina, lätt nerbrytbara och lättflyktiga ämnena (bl.a. det så viktiga kvävet) med ner i jorden och absorberas-resorberas av denna. Avfallets hela innehåll av näring och energi kommer direkt växter, maskar, mikroliv tillgodo.
Det är växtnäring frigjord genom förruttnelse nere i jorden som växtrötter vill ha, men tyvärr har allt för få kännedom om detta. Den ständigt upprepade och felaktiga kompost- och ytgödslingspropagandan har varit vilseledande. Kompostering och ytgödsling är nämligen inget annat än en förbränningsprocess vid låg temperatur och utan synlig rök varvid avfallet under luftsyrets medverkan förgasas/oxideras och blir värdelöst som växtnäring. Vid ytgödsling lockas också rötterna upp till ytan och växterna blir känsliga för torkperioder.
Vid jordisering däremot lockas rötterna på djupet. Jordisering är en kopia av hur naturen själv låter avdöda växters rötter ruttna nere i jorden och bli ny näring till nästa generation växter. Naturen är själv den store jordiseraren och växtligheten på jorden har kommit igång och utvecklats på detta vis och så har matjordslagret bildats och byggts upp under årmiljoner.
Inom jordbruket har man sedan länge jordiserat; direkt efter skörden plöjs halm, blast och skörderester ner. Vid s.k. gröngödsling plöjs också det gröna växtmaterialet ner direkt och färskt för att ge maximal växtkraft åt jorden. Genom att borrade hål gör det möjligt att få avfallet djupare placerat blir växtkraften betydligt större än vid plöjning. För de flesta växter är nämligen det vanliga plöjningsdjupet för grunt. I trädgårdar där plöjning inte kan ske och eftersom nergrävning av avfallet med spade är ett mycket tungt arbete har jag utvecklat en handdriven jordborr med vilken hålen kan göras snabbt och lätt. Borren är dessutom mycket skonsam mot eventuella rötter.
En annan fördel med att placera avfallet/näringen i borrade hål, s.k. näringspelare är att inga växter vill få sin näring homogent inblandad i jorden utan de vill själva kunna välja sort, koncentration och kvantitet för näringsintaget. Därför är jordisering i borrade hål det riktiga sättet att gödsla träd, buskar och växter. Detta ger stora skördar på små ytor genom att rötterna får näringen på djupet och inte behöver söka den över stora ytor. Att jordisera är det bästa sättet att utnyttja små radhustomter, kolonilotter och växthus.
Jordisering vid nyplantering innebär att växternas tillväxt kraftigt påskyndas. Hålen borras nämligen så djupa att ett tjockt lager med färskt avfall får plats i botten och täckes med matjord innan plantan sätts på plats.
Det talas mycket om att vi måste minska på koldioxidutsläppen, vilket är helt riktigt, men enligt experternas uppfattning har vi redan ett koldioxidöverskott, och hur detta skall minskas nämns aldrig. Jordisering i stor skala, och därmed ökad växtlighet, kommer att bidra till att minska på koldioxidhalten i luften. Vid jordisering tillföres också jorden det för matjordslagrets uppbyggnad så viktiga kolet (C), och det bindes där under lång tid. Vid kompostering och ytgödsling däremot skickas kolet i form av koldioxid och andra växthusgaser direkt upp i lufthavet igen.
Jordisering blir helt lukt-flug-fågel- och råttfritt om jord strös över efter varje påfyllnad. Härigenom förhindras också smittspridning vilket är speciellt viktigt i u-länder där ju avfallet annars får ligga på marken och bli värdelöst i sol och vind.
3. Den tredje och sista åtgärden djupbevattning betyder att vattnet tillföres på djupet i borrade hål, fyllda med biologiskt material. Biologiskt material/avfall nerpackat i borrade hål får en mycket stor vattenhållande förmåga (som en tvättsvamp). Ingen ytavdunstning sker, rötterna lockas på djupet och mycket vatten sparas. Med denna metod kan även växter i kraftiga slänter effektivt bevattnas utan att vattnet rinner bort och sköljer med sig matjorden.
Maximalodling är en så effektiv odlingsmetod att den på sikt kommer att minska risken för den världssvält som anses hota mänskligheten. Därför är det av största betydelse att kännedom om metoden sprides över hela världen och att den framför allt kommer de svältande människorna i u-länderna tillgodo. Biologiskt avfall är både Sveriges och världens största avfallsråvaruresurs, och den enda metoden som till 100% återvinner avfallet till prima giftfria livsmedel är maximalodling. Maximalodling kan liknas vid en ekologisk evighetsmaskin.
För att visa maximalodlingens överlägsenhet har jag för tredje året i rad (2001) odlat fram Sveriges största pumpa på 343 kg. Totalt har plantan producerat ca 1,6 ton pumpor (fröet sattes 1 april). Troligen är detta det största skörderesultat en ettårig växt producerat på dessa breddgrader.
Borrade hål i jorden kommer att läsa många av u-ländernas problem i framtiden. T.ex. kan ökenspridningen förhindras genom att kraftiga sticklingar från rotslående växter planteras så att de når ner till botten i en meter eller djupare borrade hål. Härigenom utvecklas rötterna i fuktigare jordlager (växten blir sin egen bevattningspump), vattning blir överflödigt och tillväxten påskyndas avsevärt. Med denna metod skulle t.o.m. Sahara kunna beskogas, men i så fall måste flerspindliga traktordrivna jordborrar konstrueras.
Den handdrivna jordborren kan även användas vid brunnsborrning i u-länder, med förlängningar kan 7-8 meter djupa brunnar borras. Med 1-2 meter djupa borrade hål kan även mindre vattenansamlingar efter t.ex. översvämningar dräneras bort. Skyddsvallar mot översvämningar och vid rasrisker kan lätt göras mycket stabilare med stolpar i djupborrade hål. Djupborrade latrinhål i u-länder ger bättre hygien än grävda hål och smittkällor försvinner. När hålen är nästan fulla fylles de helt med jord varefter sådd och plantering kan ske.
Det är angeläget att tillämpningen av maximalodlingsmetoden så snart som möjligt sprids till de svältande människorna i u-länderna. Det är självfallet behjärtansvärt att vi kan rycka ut med snabba matleveranser i katastrofsituationer, men med maximalodlingsmetoden tillämpad i u-länderna skulle hjälpen få bestående effekt.
Tyvärr har jag själv inga ekonomiska möjligheter att utveckla och sprida kännedom om metoden i u-länder, därför har jag tillsänt statsministern, biståndsministen, miljöministern, Sida, Unicef, Lutherhjälpen, Röda korset m.fl. material om maximalodlingsmetoden med förhoppningen att de skulle hjälpt till med att få metoden tillämpad i u-länderna. Tyvärr visades inget intresse för denna möjlighet att hjälpa u-länderna.
Börje Gustavsson, miljöinnovatör
Skurup i oktober 1998
Tillbaka till
-sidan.